.

Jag blir så fruktansvärt less på folk. Tror jag ska isolera mig från omvärlden så man slipper skitprat och svikna löften.

Idag tog jag mig i kragen och sprang en sväng, och när jag var som längst bort i byn börjar det ösa ner. Och då pratar vi verkligen spöregn. Jag tror att Gud försöker säga mig något. Att jag inte ska röra på mig, att jag ska fortsätta vara en soffpotatis. Ja, så måste det vara!