.

Då mellanslagstangenten är väldigt osammarbetsvillig har jag ingen egentlig lust att blöögga. Man får gå tillbaka hela tiden och slå ned tangenthelvetet.

However. Dagarna flyter på, och nu är det mindre än 3 veckor tills man lämnar stället som varit som ett andra hem i över 2 år. Vemodigt, känns det. Lite skönt, lite jobbigt. Eller mest jobbigt. Arbetsmarknaden är tuff nu minsann. Och gå arbetslös på Turingen är inte något jag ser fram emot faktiskt.


Men jeflar, jag måste platta håret innan jöbbet, heipa.