.

De som känner mig vet att jag inte är en kattmänniska. Jag tycker verkligen inte om katter för fem öre, och har aldrig gjort. Okej, kattungar går väl an, men inget annat. Katter är lömska djur. Man kan mysa för fullt med en katt när den plötsligt får för sig att hugga till, utan förvarning. Jag har varit med om detta ett fåtal gånger när jag varit för godtrogen.

När denna lilla parvel flyttade in till oss var jag högst tveksam. Visst, han var jättesöt. Men jag trodde att han skulle bli likadan som alla andra katter, lömsk och bitsk. Ack vad jag bedrog mig! Lite mer än 2 år har gått, och han är fortfarande lika gosig som när han var kattunge. Vill nästan jämt mysa, och är han på bushumör visar han det, till skillnad mot andra katter. Och nej, jag är fortfarande ingen kattmänniska. Jag är en Konradmänniska!